mina ögon är uppsvullna, efter alla tårar som kom igår. jag ser ut som ett spöke.

nu när det är slut kan du väl sluta vara elak mot mej? det finns ingen anledning att du ska såra mej ännu mer.

men det kändes tryggt att ha min hand i din.

känns som att jag ändå klarar det här, så länge du är kvar. jag vet bara inte hur jag ska fixa det när du försvinner. jag vill inte. jag ser inget sätt att komma ur det här.

jag trodde att det skulle bli lättare och lättare. men det blir bara värre. det känns jobbigare för varje dag som går.

är så rädd att det ska smälla till en dag, då kommer jag ligga där.

nu försöker jag  tänka på jobbet. har en lång dag, med mycket att göra.

jag är som två personer. på jobbet är jag positiv och fokuserad. hemma blir jag liten, rädd och fövirrad.

undrar hur länge det kommer att hålla.

jag måste bara komma ihåg att andas.

/trudi

då har jag jobbat min sista dag i stan. nu blir det nacka igen. det känns kul. hoppas jag kommer ihåg allt bara.

jag vet att jag sagt det förut, men jag är så glad att jag har mitt jobb.

tänker ändå att om jag aldrig hade träffat mrT, hade jag inte haft det jobbet. jag hade varit kvar i sundsvall i min lilla matbutik.

jag känner många gånger att jag önskar att jag aldrig träffat honom. men då hade jag ju inte varit där jag är nu.

nu är jag på ett jobb där dom verkligen ser hur mycket jag kan, hur mycket jag älskar att jobba.

så jag är ändå väldigt glad att jag träffade honom. att han fick mej ifrån sundsvall.

jag är ju glad att jag träffade honom av andra anledningar också. men just nu är det jobbigt att tänka på.

nu ska jag samla mina tankar. fokusera inför morgon dagen.

snart kommer han också. så nu måste jag försöka hålla emot. försöka vara stark.

idag iallafall.

/trudi

det skrämmer mej att jag inte har någon i den här staden. ingen familj.

visst har jag vänner. som jag tycker väldigt mycket om. men jag känner mej ändå inte helt trygg med dom. jag har så svårt att öppna mej för nya människor.

det finns ingen jag kan komma till och bara gråta som en bäbis hos.

det kan jag bara göra med min familj. dom som verkligen känner mej.

min trygghet här, min familj, var du mrT. hos dej kan jag vara mej själv, helt. 

det kommer att bli så ensamt nu. alldeles själv i den här stora staden. det som håller mej kvar här är mitt jobb.

jag vill inte flytta hem igen. jag trivs så bra här ändå. men kan jag stanna bara för jobbet?

borde jag också dra? någonstans långt borta ifrån allt.

jag vill ju stanna här. men vet inte om jag kommer klara av ensamheten. jag kan ju faktiskt inte jobba jämt, även om jag vill.

tomrummet efter dej kommer att bli enormt. för stort för att fylla.

även fast du gjorde så mycket dumt mot mej, så ska du veta att jag ändå tycker att du är underbar. jag ser dej. jag ser bakom all ilska och smärta och hittar dej. en vacker kille. jag kommer aldrig se dej som en dålig människa. du är fantastisk på alla sätt.

jag tänker stanna ett tag i alla fall. det händer alldeles för mycket på jobbet för att jag ska kunna lämna det. 

en dag i taget nu trudi.

/T

det är så frustrerande. jag tjatar och tjatar om dej mrT.

jag försöker ju tänka på andra saker. jag gör ALLT för att släppa dej... men så kommer det oundvikliga. jag sitter här ensam. tårarna bränner på kinderna. jag hatar det här. jag hatar mej själv för att jag inte kan få dej att stanna.  jag känner mej så otillräcklig. jag ville så gärna räcka till för dej.

slå mej, sparka mej, skrik åt mej, men lämna mej inte.

jag klarar inte att bli lämnad en gång till. det finns inga ord som kan beskriva hur ont de gör.

snälla, snälla lämna mej inte.

/t

jag orkar inte gå själv. ska jag fortsätta mina dagar ensam? bara jag och ingen annan?

jag är alldeles för liten för det. alldeles för rädd.

lyft upp mej. håll i mej.

jag försvinner i min förtvivlan. hur kan det här vara rätt för dej? det är ju så fel. jag känner det ända in i hjärtat.

sluta nu. säg att du inte menar det.

jag vill inte vara så här låg. fattar inte varför. du är ju bara en person. en av miljoner. hur kan jag tro att just du, av alla miljoner, är den som ska vara med mej?

du som har gjort mej så illa. hur kan jag tycka att det är rätt? jag har ätit dom små smulorna du gett mej. tyckt att det räcker. att jag inte behöver mer än så. jag är inte värd mer.

men sanningen är, att jag hellre har det dåligt med dej, än bra utan dej.

när jag läser det jag skriver, verkligen ser orden framför mej, fattar jag hur sjukt det låter. hur äckligt lågt jag värderar mej själv.

men det är tragiskt nog så jag känner. att det är okej att du häller skit över mej. så länge jag får vara med dej. jag kan vara din slagpåse. du får ta ut all den ilska du känner på mej. det kan jag hantera. men jag kan inte hantera att du går.

vad är det för fel på mej?

något måste det vara. om man tycker att det är okej att EN person suger ur all ens energi, all kärlek, all ork, allt. utan att ge någonting tillbaka.

måste nog läsa det här några gånger. försöka inse hur dumt det är. hur dum jag är.

/trudi

idag tar jag nya tag. mycke som ska få plats i mitt huvud idag. mycke folk på lördagar som vill att jag ska vara glad och hjälpsam. det ska jag vara.

somnade ovanligt fort igår. det var skönt. ensamt, men skönt.

sminket på plats. lort håret uppsatt. varma kläder på. frukost i magen. nu ska jag vispa runt en tandorste i munnen bara. tar ett djupt andetag, försöker ler. here we go again.

tack hej/trudi

nu ska jag lägga mej i soffan, som jag alltid gör när du inte är här. slå på en tecknad film, och hoppas att allt det där vackra flyter in i mina drömmar.

imorgon har jag massor att göra, så jag måste försöka vila mitt trötta huvud.

hoppas du får magiska drömmar, fyllda med hopp och värme. när du vaknar ska du vara utvilad och ny. precis som dagen du möter. sov nu trötta du. jag ska vakta dej.

/sömniga trudi

jag känner mej så fruktansvärt maktlös. jag hatar den känslan. jag måste ha kontroll. på allt. så fort jag inte har det får jag panik.

jag har alltid haft kontoll. på människor runt omkring mej. jag hade makten. jag styrde.

nu har jag tappat allt. marken faller under mej. allt jag har hållit så hårt i rinner ur mina händer. jag försöker hålla kvar allt. men det är som att mina händer domnat bort. jag har ingen kontroll över dom heller.

jag kan inte tänka klart. mina tankar blandas ihop och jag blir förvirrad. jag glömmer vad jag håller på med, jag glömmer vart jag är, vem jag är.

det är en sjuk känsla. jag minns inte vad jag har gjort eller sagt. allt är bara en röra.

det svartnar för mina ögon. det skriker i mina öron. det bankar i mitt huvud.

jag vet inte hur jag ska hantera den här känslan. allt jag inte kan hantera eller känner igen skrämmer mej. allt jag inte kan kontrollera skrämmer mej.

jag vill bara vakna ur den här mardrömmen. håller jag på att bryta ihop? är det så här det känns alldeles innan?

jag vill hoppa av den här karusellen nu. det snurrar alldeles för snabbt. jag hinner inte med.

det känns som att jag tar sats och springer, rakt in i ett berg. jag kan inte stanna.

ge mej tillbaka kontrollen. jag blir galen utan den. jag vill ha kännsel i mina händer igen. jag kan inte längre känna fysisk smärta. det är som att min kropp är död, medans huvudet jobbar på högvarv.

jag blir yr och måste sätta mej ner. jag vill kräkas. få ut all den här skiten!

en tablett på morgonen, mot depression

en tablett vid behov, mot ångest

en tablett vid behov, mot sönm rubbningar

/trudi