idag fick jag ett brev. med skrap lotter. det gjorde mej glad som ett barn på julafton.

att jag dessutom vann var ju för härligt!

10 kronor vann jag. det kanske låter som ingenting. men det var mycket för mej. jag har aldrig vunnit på en lott någonsin förut. därför blev jag barnsligt glad över min tia.

tack mamma, nisse, ninni och marcus.

/tur trudi

jag ser människor utan att döma.  jag ser något fint i er alla. jag har svårt att se mörka sidor. jag har svårt at förstå att ni kan vara onda. jag tänker att det måste finnas något bakom det. något som gör ont i er.

jag dras till trasiga människor. i tron att jag kan laga er.

ni dras till mej också. som magneter.

kankse för att ni vet att hos mej kan ni vara er själva. ni behöver inte era masker längre.

men jag kan inte laga er. jag har försökt.

när man är trasig så vill man att andra ska fixa det. blåsa bort det som gör ont. man gör allt för att slippa laga sej själv. man söker, letar och skriker på hjälp. det måste finnas någon som kan göra en hel igen.

men det finns det inte.

ändå hör jag era skrik, och kommer sringandes. jag tar på mej eran smärta. jag låter er hålla mej i handen, fast ni bryter alla ben i den. jag slickar era sår.

jag glömmer bort mej själv. mina känslor försvinner och ersätts av era. jag matar er med kärlek och värme, medans jag själv sakta svälter och fryser ihjäl.

hela jag fylls av er. era känslor. eran sorg.

sen lämnar ni mej. när ni upptäcker att jag inte kan hjälpa er. när ni sugit ut allt ur mej.

jag står kvar ensam. med era känslor. eran sorg.

jag måste sluta. det är inte min sak. jag måste ta hand om mej själv. jag tänker inte lyssna på er mer.

titta i spegeln. där ser du vem som kan hjälpa dej. vem som kan laga dej. hon som strirrar dej rakt i ögonen genom glaset. hon ska rädda dej. hon ensam.

/trudi

världen väntar inte. den fortsätter som vanligt.

jag vill att allt ska stanna. vänta på mej. jag vill leva i den här världen med er. 

jag vill se allt ni ser. vänta tills jag kan öppna mina ögon igen. 

jag går miste om så mycket . jag drunknar i mina sorger och hinner inte med att se. hösten försöker krama om mej med sina kalla armar. men jag känner inte. den sprider färger omkring mej. men jag ser inte. den vill fylla mej med ny frisk luft. men jag kan inte andas.

snälla ta upp mej här ifrån. det är inte här nere jag ska vara.

jag vill var med. jag vill se och känna allt vackert. jag vill leva. i eran värld.

min värld är för mörk och kall. inte alls vacker.

tack min underbara familj som håller mej i handen genom det här. jag ser era små ljus som ni har tänt, så att jag kan hitta en väg ut.

tack för att ni väntar på mej.

/trudi