jag orkar inte gå själv. ska jag fortsätta mina dagar ensam? bara jag och ingen annan?

jag är alldeles för liten för det. alldeles för rädd.

lyft upp mej. håll i mej.

jag försvinner i min förtvivlan. hur kan det här vara rätt för dej? det är ju så fel. jag känner det ända in i hjärtat.

sluta nu. säg att du inte menar det.

jag vill inte vara så här låg. fattar inte varför. du är ju bara en person. en av miljoner. hur kan jag tro att just du, av alla miljoner, är den som ska vara med mej?

du som har gjort mej så illa. hur kan jag tycka att det är rätt? jag har ätit dom små smulorna du gett mej. tyckt att det räcker. att jag inte behöver mer än så. jag är inte värd mer.

men sanningen är, att jag hellre har det dåligt med dej, än bra utan dej.

när jag läser det jag skriver, verkligen ser orden framför mej, fattar jag hur sjukt det låter. hur äckligt lågt jag värderar mej själv.

men det är tragiskt nog så jag känner. att det är okej att du häller skit över mej. så länge jag får vara med dej. jag kan vara din slagpåse. du får ta ut all den ilska du känner på mej. det kan jag hantera. men jag kan inte hantera att du går.

vad är det för fel på mej?

något måste det vara. om man tycker att det är okej att EN person suger ur all ens energi, all kärlek, all ork, allt. utan att ge någonting tillbaka.

måste nog läsa det här några gånger. försöka inse hur dumt det är. hur dum jag är.

/trudi

idag tar jag nya tag. mycke som ska få plats i mitt huvud idag. mycke folk på lördagar som vill att jag ska vara glad och hjälpsam. det ska jag vara.

somnade ovanligt fort igår. det var skönt. ensamt, men skönt.

sminket på plats. lort håret uppsatt. varma kläder på. frukost i magen. nu ska jag vispa runt en tandorste i munnen bara. tar ett djupt andetag, försöker ler. here we go again.

tack hej/trudi