jag vill slå dej. jag vill bita dej. jag vill sparka dej.

jag vill ta en kniv och hugga den i dej. om och om och om igen.

jag vill hålla ett hårt tag om din hals, inte släppa förens du slutar andas.

jag vill skära i dej.

jag vill se dej blöda och plågas.

jag vill se dej skrika tills du gråter.

jag vill att du ska ha lika ont som jag.

känn något då din idiot!

gråt!

gråt så jag kan ignorera dina tårar. sträck dej efter mej så jag kan vända dej ryggen. be mej att stanna så att jag kan lämna dej. visa mej dina sår så att jag kan hälla salt i dom.

jag vill se dej kräla på marken och be på dina bara ben om hjälp.  

jag vill se dej kvävas i den egen ångest.

jag vill ge dej det som skrämmer dej mest. det som i dej skulle göra mest ont. det som skulle rädda dej.

känslor.

jag vill ge dej känseln tillbaka.

/trudi

 

fia

27 oktober 2009 19:38

tänk om jag var i din närhet och kunna hjälpa dig gumman!!!jag skulle kunna göra allt för dig!!!
kramen

 

Mamman

28 oktober 2009 20:34

Så klokt och smärtsamt skrivet. Så rätt in i själen/hjärtat träffar det. Alla människor har ett eget ansvar för sitt liv, du kan bara ansvara för ditt och hur du beter dig. Andra får ta ansvar för sina liv. Ibland kanske en människa måste slå i botten för att sen finna en väg upp, men det är sjukt sorgligt att det ska behöva vara så. Ett liv utan känslor är väl ändå inget liv. Jag ber för förändring. Älskar dig mitt vackra, kloka, ömsinta barn.
Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

klockan är nu 05:49. jag vaknade 03:44 och kunde inte somna om.   ångesten smög sej sakta på mej, svepte in mej i den som ett täcke. jag ligger helt tyst i min säng men hör hur jag skriker inuti. är det ingen som hör? det är så skarpt så de...

jag vet vad ni ser. jag vet vad ni tänker. jag vet vad ni vill säga.   eran första reaktion är att fråga, men ni sväljer orden när ni inser att ni redan vet. det är så uppenbart. så ni låtsas att ni inte såg. ni vänder blicken mot mina ögon i...

ja, jag vet, det var alldeles för längesen jag skrev. ska försöka få med allt som har hänt sen sist.   jag har blivit gumor igen.    jag var i bollnäs för någon vecka sedan på lilla ariels dop. det var jätte mysigt. busade med mitt första gud...

oj, längesen igen. men jag är ju aldrig hemma nu för tiden.   i morse när jag skulle ta min morgon cigarett, så möttes jag av något jag nästan hade glömt fanns. värme och sol.    hela jag fylldes av energi och glädje. vårkänslor. idag var det...

förlåt, men jag har inte varit hemma sen i söndags när jag skrev sist. jag har spenderat hela veckan hos mrT. eller jag har varit hem korta stunder bara, men sovit hos honom. det är så otroligt tråkigt att vara hemma. det kryper i hela min kropp....