jag såg slaget komma.

det var riktat mot mitt bröst.

mina revben gick av som kvistar när dina hårda knogar mötte dem.

lungan kolapsade.

att andas var omöjligt.

jag kände hur din hand tog ett hårt tag om mitt hjärta.

för ett ögonblick stog allt stilla.

jag stirrade dej rakt i ögonen när du slet ut hjärtat.

jag föll handlöst till marken. jag blödde.

du stannade upp några sekunder och tittade på mej där jag låg.

jag trodde du skulle hjälpa mej. plocka upp mej och försöka laga mej igen.

men du vände dej bara om och gick.

dörren stängdes bakom dej för sista gången.

jag förblöder nu sakta.

med mitt hjärta i dina händer.

/trudi

/trudi

jag tänker på dej tills det gör så ont att jag inte kan andas.

du fräter mina tankar. du äter min energi.

när man har något fint. ska man våga släppa det då? tänk om det försvinner?

du vill att vi ska vänta. tid kommer att rädda oss.

men tiden förändrar. tid har alltid fått mej att glömma.

kommer jag att ha glömt dej när du är redo för mej igen?

jag är livrädd. totalt skräckslagen.

jag hittar inte ut.

jag sitter här nu, i mitt nya underbara hem. det är så ortrolig fint. allt börjar komma i ordning. var sak hittar sin plats.

men inte jag.

min plast var hos dej. 

min kropp är här. men den är tom.

/trudi