jag har insett nu att jag inte fixar det här själv.

så nu ber jag om hjälp.

idag fick jag ett sug.

ett sug jag inte känt på väldigt länge.

jag tittade om jag hade extra rakblad. det hade jag.

jag tittade om jag hade plåster hemma. det hade jag.

jag tittade på min arm och valde ut ett bra ställe.

ett ställe som jag skulle kunna dölja lätt.

när jag skulle ta fram rakbladet, möttes jag av min räddning.

min spegelbild.

mina tår fyllda ögon stirrade på mej.

vad håller du på med? sa dom.

jag skakade på huvudet, hämtade min telefon och ringde en läkare.

"jag behöver hjälp nu"

det fick jag.

nu tittar jag på min arm, ser inga hemska sår. inga blödande jack.

bara en massa ärr som påminner mej om att jag är starkare än så nu.

jag har inte rätten att skada mej själv.

det är min skyldighet att be om hjälp när jag känner att jag vill göra det.

det måste finnas ett sätt, en väg ut.

/trudi

jag såg slaget komma.

det var riktat mot mitt bröst.

mina revben gick av som kvistar när dina hårda knogar mötte dem.

lungan kolapsade.

att andas var omöjligt.

jag kände hur din hand tog ett hårt tag om mitt hjärta.

för ett ögonblick stog allt stilla.

jag stirrade dej rakt i ögonen när du slet ut hjärtat.

jag föll handlöst till marken. jag blödde.

du stannade upp några sekunder och tittade på mej där jag låg.

jag trodde du skulle hjälpa mej. plocka upp mej och försöka laga mej igen.

men du vände dej bara om och gick.

dörren stängdes bakom dej för sista gången.

jag förblöder nu sakta.

med mitt hjärta i dina händer.

/trudi

/trudi

jag tänker på dej tills det gör så ont att jag inte kan andas.

du fräter mina tankar. du äter min energi.

när man har något fint. ska man våga släppa det då? tänk om det försvinner?

du vill att vi ska vänta. tid kommer att rädda oss.

men tiden förändrar. tid har alltid fått mej att glömma.

kommer jag att ha glömt dej när du är redo för mej igen?

jag är livrädd. totalt skräckslagen.

jag hittar inte ut.

jag sitter här nu, i mitt nya underbara hem. det är så ortrolig fint. allt börjar komma i ordning. var sak hittar sin plats.

men inte jag.

min plast var hos dej. 

min kropp är här. men den är tom.

/trudi