nu har det varit tungt.

tiden går för fort för att jag ska hinna med. verkligheten hinner ikapp. den gör så ont.

jag vet inte varför det här händer mej.

det var jobbigt att säga hej då idag. då kommer vi ändå ses om några dagar.

hur ska jag då känna när vi säger hej då för sista gången?

det känns piss.

kanske skulle det kännas lättare om det verkligen var skit mellan oss. om jag visste att det inte fanns något kvar. men så känner inte jag. det känns som att vi inte är klara. det blev fel från början. vi fick aldrig det vi lovade att ge varandra. lugn.

jag önskar att jag kunde sluta tro på oss. jag önskar att jag kunde känna att det här är rätt, att det inte är meningen att vi ska vara tillsamans.

men det ända jag ser är att du är det finaste på jorden. du är en underbar kille som jag är så upp över öronen förälskad i.

hur kunde jag sabba det här?

vad gjorde jag som fick dej att gå?

är jag så fruktansvärt hemsk att leva med?

med tanke på att alla jag släppt in i mitt liv har lämnat mej, börjar jag ana att det är något alvarligt fel på mej.

kan du inte bara öppna ögonen och se det jag ser. vakna och känn hur fel det här är. ta inte bort mej från ditt liv.

imorgon åker jag hem. känner ingen jul stämning. men det ska bli skönt att träffa familjen. hoppas dom kan fylla mej med lite hopp. för just nu känns allt väldigt svart.

/trudi