beroende kan vara så mycket mer än droger.

mitt beroende var ingenting jag stoppade i kroppen. mitt rus kom inte från några piller.

rakblad, glas, knivar och saxar.

att sätta dom mot min hud, trycka till och dra, gav mej ett inre lugn, som jag inte kunde hitta någon annanstans.

att se huden dela på sej, se blodet sippra ut, fick mej att känna mej levande.

jag blev alldeles varm i kroppen och kunde andas igen. sakta, sakta fick jag tillbaka kontrollen över mej själv.

jag skar mej när jag vaknade för att slippa känna psykisk smärta. jag skar mej på nätterna för att kunna somna. jag skar mej så fort ångesten kom krypande.

min arm såg ut som ett krigsfält. jag tyckte det var vackert.

jag blev beroende. 

min omgivning var skräckslagna.

dom försökte ta mina älskade rakblad ifrån mej. dom försökte stoppa mej från att gör det jag älskade.

jag spydde ur mej hat över dom. dom var i vägen för mej. jag hade kunnat gått över deras lik för att få mitt rus. det vara bara jag och mina vassa vänner som betydde något för mej. alla andra var bara ett hinder för oss.

det tog mej flera år att inse att jag var sjuk.

idag får jag leva med ärren. leva med att jag sårade alla som älskade mej.

idag när jag själv blivit utsatt för samma sak inser jag hur ont det måsta ha gjort i dom. det skär i hjärtat när jag tänker på vad jag gjorde mot dom.

idag betyder ni allt för mej.  

självkart har jag fortfarande ett begär kvar.

jag kan inte raka benen utan att tänka tanken att jag skulle tryka till.

idag står jag emot, idag är jag starkare.

jag vet hur otroligt starkt beroende kan bli. det förstör allt.

jag kommer aldrig att låta mitt begär vinna över mej igen.

aldrig.

/trudi