nu är den snart min.

platsen där jag ska bo. bara jag och min lilla katt. nu är vi ensamma igen paris.

det är så konstigt hur allt blir. man har verkligen ingen kontroll över vad som händer. för ett år sedan hade jag hela mitt liv klart för mej.

jag hade hittat han som skulle vara min. han som skulle dela resten av mitt liv med mej. vi skulle aldrig lämna varandra, då när vi äntligen hade hittat varandra.

jag hade precis fått ett jobb som jag trivdes jätte bra på.

allt var nytt.

jag gjorde misstaget att andas ut. jag slappnade av för en kort stund. i tron att allt var precis som det skulle vara.

jag var lycklig.

idag vet jag ingenting. jag vet inte vart jag kommer att vara om ett år, eller ens imorgon. men det gör mej ingenting. jag har valt att leva idag.

det finns inget som skrämmer mej så mycket som morgondagen. så varför ska jag lägga tankarna där? det är ju nu som räknas. det är ju bara nuet som jag kan påverka. sen och imorgon ligger inte i mina händer.

ingenting blir någonsin som man tror ändå. livet kan vända på ett ögonblick.

det ända jag vet är att jag klarar mej.

det är bara idag som jag behöver orka.

/trudi