en sak jag skrev tidigare, gjorde en person väldigt upprörd.

det var ju inte min mening.

jag har all respekt i världen för den här personen.

jag skriver allt jag tänker och känner för stunden. jag vet att jag bara borde hålla käften ibland. men det bara kommer.

men seriöst,

är det någon jag hänger ut i min blogg, så är det väl mej själv.

jag är en väldigt öppen person. allt du ser är allt jag är. jag är ärlig. falskhet och lögner finns inte för mej.

jag står för alla misstag jag gjort. alla som känner mej väl, vet om mina brister.

därför blir det fel när jag har att göra med människor som inte är så. jag glömmer att alla inte vill vara öppen och ärlig om allt. vissa vill ha sin mask på sej.

det är självklart upp till var och en.

så jag kan förstå att vissa som läser detta blir upprörda. många är inte vana vid ärlighet. dom förstår inte folk som inte skäms över sina fel.

ni som känner så behöver inte läsa.

jag kommer att fortsätta vara ärlig.

jag kommer aldrig att försöka vara något jag inte är. jag kommer aldrig någonsin att skämmas över att jag är jag.

alla kan inte tycka om mej. jag vill inte det heller.

men dom som valt att göra det, tycker om hela mej.

inte trots, utan på grund av mina brister.

så är jag, bara trudi, en kantstött ängel med skit under naglarna och tovigt hår.

/trudi

kanske vänder det nu.

det känns lite som det.

har kännt så länge nu att allt bara skiter sej hela tiden. allt och alla har varit emot mej. kan det vara min tur nu?

ska jag få min fristad nu? få bygga mej ett eget slott. en alldeles speciell plats som är bara min. ett tryggt ställe.

ett hem.

jag vet att det kommer att bli fruktansvärt jobbigt att bo själv. men jag har ju gjort det förut. jag vet ju hur man gör.

måste ju erkänna att tanken värmer lite. pyssla och fixa till mej själv.

jag behöver inte vara rädd för att bli utslängd. ingen kan säga åt mej när jag gör fel. ingen bestämmer vad jag ska se på tv. ingen säger åt mej att vara tyst. jag kommer inte behöva tassa på tårna längre.

jag kan slappna av. andas. göra som jag vill.

det blir bra. jag känner det.

jag ska köpa en jätte fin säng. en stor. och en soffa.

jag kommer att sakna dej varje dag fina johan. men jag ska klara det här.

jag är ensam men starkar än någon annan.

/trudi

beroende kan vara så mycket mer än droger.

mitt beroende var ingenting jag stoppade i kroppen. mitt rus kom inte från några piller.

rakblad, glas, knivar och saxar.

att sätta dom mot min hud, trycka till och dra, gav mej ett inre lugn, som jag inte kunde hitta någon annanstans.

att se huden dela på sej, se blodet sippra ut, fick mej att känna mej levande.

jag blev alldeles varm i kroppen och kunde andas igen. sakta, sakta fick jag tillbaka kontrollen över mej själv.

jag skar mej när jag vaknade för att slippa känna psykisk smärta. jag skar mej på nätterna för att kunna somna. jag skar mej så fort ångesten kom krypande.

min arm såg ut som ett krigsfält. jag tyckte det var vackert.

jag blev beroende. 

min omgivning var skräckslagna.

dom försökte ta mina älskade rakblad ifrån mej. dom försökte stoppa mej från att gör det jag älskade.

jag spydde ur mej hat över dom. dom var i vägen för mej. jag hade kunnat gått över deras lik för att få mitt rus. det vara bara jag och mina vassa vänner som betydde något för mej. alla andra var bara ett hinder för oss.

det tog mej flera år att inse att jag var sjuk.

idag får jag leva med ärren. leva med att jag sårade alla som älskade mej.

idag när jag själv blivit utsatt för samma sak inser jag hur ont det måsta ha gjort i dom. det skär i hjärtat när jag tänker på vad jag gjorde mot dom.

idag betyder ni allt för mej.  

självkart har jag fortfarande ett begär kvar.

jag kan inte raka benen utan att tänka tanken att jag skulle tryka till.

idag står jag emot, idag är jag starkare.

jag vet hur otroligt starkt beroende kan bli. det förstör allt.

jag kommer aldrig att låta mitt begär vinna över mej igen.

aldrig.

/trudi

att du tar ut all din ilska på mej och ingen annan, visar bara att du litar på mej till hundra prosent.

du vet att jag inte lämnar din sida. du vet att jag alltid kommer att finnas här för dej.

hur du än beter dej mot mej så skulle jag aldrig håna dej eller vända det emot dej. det vet du också.

därför är det så lätt för dej att ta ut det på mej. du skulle aldrig göra så mot någon annan.

det är lättare att vara snäll mot dom man inte behöver älska.

att du säger att du hatar mej, visar bara att du har väldigt starka känslor för mej.

om du verkligen inte brydde dej skulle du aldrig säga så.

jag märker hur du försöker locka fram mina dåliga sidor. du sårar mej så att jag ska bete mej illa. det är som att du vill bråka med mej,

men jag förstår det. det måste vara lättare att lämna en jobbig människa som man bara bråkar med.

jag vet allt om att försöka döva sin ångest. jag vet att man gör allt för att slippa tänka, slippa känna. det är sorgligt att du väljer den vägen.

men det är klart, om marken jag gick på bestod av glas splitter, skulle jag också välja att flyga.

snälla fatta någon gång hur bra du är. hur fantastiskt fin du är. du har ju allt.

kasta inte bort det.

jag menar det av hela mitt hjärta.

/trudi

tänk dej att du har varit lycklig.

det hände något i livet som fick dej att börja leva igen. börja tro igen.

tänk dej att du hade allt. du trodde att allt var klart. det var så det skulle vara.

en dag vaknar du och inser att allt är borta.

den där varma känslan som spred sej i kroppen har frusit till is.

alla dina drömmar har tagits ifrån dej.

skulle du orka?

skulle du vilja le?

jag orkar. jag ler.

men det är fortfarande väldigt tungt. jag bråkar mej igenom dagarna. letar desperat efter energi att klara en liten stund till.

tänker att morgondagen kanske håller något vackert i sina händer.

vad framtid har planerat för mej är något som jag omöjligt kan veta. kanske leder all den här skiten in mej på rätt väg. kanske inte.

kanske måste jag fortsätta att slå mej fram i livet, hela livet.

eller så kanske, bara kanske, det kommer en dag då jag bara får leva.

en dag kommer jag att skapa nya drömmar.

en dag kommer jag att vara trygg i mej själv.

en dag kommer jag att flyga igen.

jag är jag och det kan ingen ta ifrån mej.

/trudi

jag har fått dom sjukaste humörsvängningarna.

jag sitter och skrattar ena stunden.tror för en stund att jag är glad. jag säger glada saker. vi kan prata som normala människor.

sen blir jag förbannad. jag bråkar över ingenting. tänder till för minsta lilla. jag söker efter knappar som jag kan trycka in. retas. trycker på och testar gränser. jag vet ju att du tappar kontrollen. ändå kan jag inte sluta. det blir ett tvångsbeteende. du säger arga saker.

då kommer tårarna. när dom kommer har jag redan gjort dej så förbannad att du vill kräkas på mej. jag blir otröstlig. jag ber dej att hålla om mej. ge mej lugn och trygghet. men då är det försent. jag har redan lyckats locka fram monstret i dej.

så jag gråter tills jag somnar.

ny dag.

det börjar om. skratt, ilska, tårar.

förlåt för att du måste stå ut med låga trudi. hennes dåliga sidor tar fram dina.

jag vet att du hatar henne. det gör jag också.

det kan inte bli värre nu i alla fall.

/trudi

jag vill inte vara här mer. väck mej ur den här mardrömmen. den vill aldrig ta slut.

varför går det inte över? alla säger att det kommer att bli bra. det blir aldrig bra.

hur ska det kunna bli bra? du ska ju lämna mej. jag ska bli lämnad. skräcken sprider sej i min kropp.

låt mej bara försvinna.

jag klarar inte det här. det kryper under huden.

jag vill att du ska stanna.

ändå är jag så förbannad på dej att jag kokar.

titta inte på mej! jag vill inte ha dina ögon på mej. prata inte med mej! jag orkar inte höra din röst. ta inte på mej. jag vill inte vänja mej vid den trygghet dina armar ger mej.

ta inte ut din ilska på mej mer! fattar du inte att du inte kan göra det mer? när du befriade dej från skyldigheter förlorade du också dina rättigheter.

säg inte till mej vad jag ska göra. du får inte bestämma hur jag ska vara längre.

om du tappar kontrollen får du inte göra det i min närhet. ta ut det på någon annan! jag har fått nog. jag behöver inte ta din skit mer. den kan du tugga och svälja själv. då kanske du fattar hur illa det smakar.

be mej inte killa dej på ryggen när du inte kan sova. det kan någon annan göra. dom som står på kö kanske?

din ångest är din! ge den inte till mej.

jag skiter i om du mår dåligt. jag bryr mej inte om att du grät.

jag orkar inte mer nu. 

jag kan inte förstå att jag aldrig mer ska får känna den där känslan. känslan som du tog ifrån mej.

du har tagit allt ifrån mej. ALLT.

allt du gav mej var allt jag hade. nu är det borta. så långt borta.

ta mej också. ta mej med allt annat du tagit.

/trudi

är man sjuk om man gråter? behöver man hjälp för att man känner?

det är så lätt att döma andra. att spy ord över folk.

att dömma andra är ett tecken på dåligt självförtroende. det visar att man är okunnig.

man måste intala sej själv att andra är dum i huvudet för att rättfärdiga sitt eget beteende.

men kanske är det så att man borde lära känna sej själv, ta tag i sina egna problem, innan man börjar dela ut diagnoser till höger och vänster.

jag kan hantera det. jag kan ta dina ord-spyor. jag har hört alla dessa ord förut. om inte av andra så från mej själv.

jag är mycket medveten om vem jag är och vad jag har varit med om.

jag har lärt mej att se djupare än ytan.

jag skulle kunna såra dej också. jag skulle kunna säga saker som skulle få dej att vilja krypa ur ditt eget skinn.

men vem ger mej rätten att göra det?

varför skulle jag vilja såra och håna dej för något som inte är ditt fel?

jag vet bättre än så. jag är större än så.

det ända jag hör när du kallar mej psykfall, är hur dålig du mår.

så nej, jag tar inte åt mej.

hade du varit min läkare eller min psykolog hade jag kankse gjort det.

men du är en okunnig liten pojke med dåligt självförtroende som gillar att sparka på mej när jag redan ligger ner. orden du egentligen vill säga till dej själv biter inte på mej.

det tragiska är att du vet min historia. du vet precis vart jag kommer ifrån.

jag sa saker till dej i förtoende. saker jag inte sagt till någon annan. saker som gör fruktansvärt ont att prata om. men jag ville att du skulle veta. att du skulle förstå.

jag trodde inte ens i mina vildaste mardrömmar att DU, av alla människor, skulle använda det mot mej.

jag trodde du visste bättre än så. jag trodde att du var större än så.

jag hade fel. jag gjorde ett misstag när jag delade mina sår med dej.

jag gav dej ett vapen när jag öppnade mej för dej.

jag trodde att dina vackra ögon skulle se djupare. se något annat än ett psykfall.

är man sjuk om man inte gråter? behöver man hjälp om man inte är kapabel till att känna?

/trudi