jag har fått dom sjukaste humörsvängningarna.

jag sitter och skrattar ena stunden.tror för en stund att jag är glad. jag säger glada saker. vi kan prata som normala människor.

sen blir jag förbannad. jag bråkar över ingenting. tänder till för minsta lilla. jag söker efter knappar som jag kan trycka in. retas. trycker på och testar gränser. jag vet ju att du tappar kontrollen. ändå kan jag inte sluta. det blir ett tvångsbeteende. du säger arga saker.

då kommer tårarna. när dom kommer har jag redan gjort dej så förbannad att du vill kräkas på mej. jag blir otröstlig. jag ber dej att hålla om mej. ge mej lugn och trygghet. men då är det försent. jag har redan lyckats locka fram monstret i dej.

så jag gråter tills jag somnar.

ny dag.

det börjar om. skratt, ilska, tårar.

förlåt för att du måste stå ut med låga trudi. hennes dåliga sidor tar fram dina.

jag vet att du hatar henne. det gör jag också.

det kan inte bli värre nu i alla fall.

/trudi

 

Mamman

19 november 2009 22:45

När det är som mörkast är ljusningen som närmast. Du ska komma ut på andra sidan hel och stärkt i att du har förmågan att lyfta upp dig själv även då det sett ut att vara helt omöjligt. Stanna upp och känn vingslagen, du vet vad jag menar. Du är ALDRIG ensam.
*kramar om*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

klockan är nu 05:49. jag vaknade 03:44 och kunde inte somna om.   ångesten smög sej sakta på mej, svepte in mej i den som ett täcke. jag ligger helt tyst i min säng men hör hur jag skriker inuti. är det ingen som hör? det är så skarpt så de...

jag vet vad ni ser. jag vet vad ni tänker. jag vet vad ni vill säga.   eran första reaktion är att fråga, men ni sväljer orden när ni inser att ni redan vet. det är så uppenbart. så ni låtsas att ni inte såg. ni vänder blicken mot mina ögon i...

ja, jag vet, det var alldeles för längesen jag skrev. ska försöka få med allt som har hänt sen sist.   jag har blivit gumor igen.    jag var i bollnäs för någon vecka sedan på lilla ariels dop. det var jätte mysigt. busade med mitt första gud...

oj, längesen igen. men jag är ju aldrig hemma nu för tiden.   i morse när jag skulle ta min morgon cigarett, så möttes jag av något jag nästan hade glömt fanns. värme och sol.    hela jag fylldes av energi och glädje. vårkänslor. idag var det...

förlåt, men jag har inte varit hemma sen i söndags när jag skrev sist. jag har spenderat hela veckan hos mrT. eller jag har varit hem korta stunder bara, men sovit hos honom. det är så otroligt tråkigt att vara hemma. det kryper i hela min kropp....