det var så skönt att se henne. men samtidigt var det jobbigt. hon är så snäll och klok.

jag visste ju att hon skulle fråga. jag visste inte hur jag skulle svara, eller reagera.

jag sa som det var. precis som det var. exakt hur jag kände. tårarna dunkade bakom ögonen. men jag höll tillbaka.

hon var också ärlig.

jag sa att jag kände med dej. jag sa hur du mådde. jag sa fina saker om dej.

men hon kände med mej. hon frågade hur jag mådde. hon sa fina saker om mej.

det värmde.

jag ville bara ösa ur mej tårar.

hon är en fin person.

alla säger till mej att jag fixar det här. dom säger att det kommer en dag då jag kan vara glad igen.

själv kan jag inte se den dagen. men ni borde ju veta.

ni är äldre än jag. ni har kännt som jag någon gång i erat liv. ni överlevde.

varför skulle jag då inte göra det?

kanske kommer det en dag då jag inte längre vill må dåligt. då jag inte låter någon dra ner mej.

en dag när jag hellre är lycklig ensam, än olycklig med någon annan.

/trudi