är man sjuk om man gråter? behöver man hjälp för att man känner?

det är så lätt att döma andra. att spy ord över folk.

att dömma andra är ett tecken på dåligt självförtroende. det visar att man är okunnig.

man måste intala sej själv att andra är dum i huvudet för att rättfärdiga sitt eget beteende.

men kanske är det så att man borde lära känna sej själv, ta tag i sina egna problem, innan man börjar dela ut diagnoser till höger och vänster.

jag kan hantera det. jag kan ta dina ord-spyor. jag har hört alla dessa ord förut. om inte av andra så från mej själv.

jag är mycket medveten om vem jag är och vad jag har varit med om.

jag har lärt mej att se djupare än ytan.

jag skulle kunna såra dej också. jag skulle kunna säga saker som skulle få dej att vilja krypa ur ditt eget skinn.

men vem ger mej rätten att göra det?

varför skulle jag vilja såra och håna dej för något som inte är ditt fel?

jag vet bättre än så. jag är större än så.

det ända jag hör när du kallar mej psykfall, är hur dålig du mår.

så nej, jag tar inte åt mej.

hade du varit min läkare eller min psykolog hade jag kankse gjort det.

men du är en okunnig liten pojke med dåligt självförtroende som gillar att sparka på mej när jag redan ligger ner. orden du egentligen vill säga till dej själv biter inte på mej.

det tragiska är att du vet min historia. du vet precis vart jag kommer ifrån.

jag sa saker till dej i förtoende. saker jag inte sagt till någon annan. saker som gör fruktansvärt ont att prata om. men jag ville att du skulle veta. att du skulle förstå.

jag trodde inte ens i mina vildaste mardrömmar att DU, av alla människor, skulle använda det mot mej.

jag trodde du visste bättre än så. jag trodde att du var större än så.

jag hade fel. jag gjorde ett misstag när jag delade mina sår med dej.

jag gav dej ett vapen när jag öppnade mej för dej.

jag trodde att dina vackra ögon skulle se djupare. se något annat än ett psykfall.

är man sjuk om man inte gråter? behöver man hjälp om man inte är kapabel till att känna?

/trudi