är man sjuk om man gråter? behöver man hjälp för att man känner?

det är så lätt att döma andra. att spy ord över folk.

att dömma andra är ett tecken på dåligt självförtroende. det visar att man är okunnig.

man måste intala sej själv att andra är dum i huvudet för att rättfärdiga sitt eget beteende.

men kanske är det så att man borde lära känna sej själv, ta tag i sina egna problem, innan man börjar dela ut diagnoser till höger och vänster.

jag kan hantera det. jag kan ta dina ord-spyor. jag har hört alla dessa ord förut. om inte av andra så från mej själv.

jag är mycket medveten om vem jag är och vad jag har varit med om.

jag har lärt mej att se djupare än ytan.

jag skulle kunna såra dej också. jag skulle kunna säga saker som skulle få dej att vilja krypa ur ditt eget skinn.

men vem ger mej rätten att göra det?

varför skulle jag vilja såra och håna dej för något som inte är ditt fel?

jag vet bättre än så. jag är större än så.

det ända jag hör när du kallar mej psykfall, är hur dålig du mår.

så nej, jag tar inte åt mej.

hade du varit min läkare eller min psykolog hade jag kankse gjort det.

men du är en okunnig liten pojke med dåligt självförtroende som gillar att sparka på mej när jag redan ligger ner. orden du egentligen vill säga till dej själv biter inte på mej.

det tragiska är att du vet min historia. du vet precis vart jag kommer ifrån.

jag sa saker till dej i förtoende. saker jag inte sagt till någon annan. saker som gör fruktansvärt ont att prata om. men jag ville att du skulle veta. att du skulle förstå.

jag trodde inte ens i mina vildaste mardrömmar att DU, av alla människor, skulle använda det mot mej.

jag trodde du visste bättre än så. jag trodde att du var större än så.

jag hade fel. jag gjorde ett misstag när jag delade mina sår med dej.

jag gav dej ett vapen när jag öppnade mej för dej.

jag trodde att dina vackra ögon skulle se djupare. se något annat än ett psykfall.

är man sjuk om man inte gråter? behöver man hjälp om man inte är kapabel till att känna?

/trudi

 

Mamman

16 november 2009 22:22

Du är allt annat än ett "psykfall". Du är bra, bättre och bäst på samma gång. Så insiktsfull, så klok, så empatisk, så medveten. Sätt upp din sköld och låt alla hårda ord studsa bort från dig. Du är värd kärlek och skall en dag få den fullt ut.
Puss från den otroligt stolta mamman

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

klockan är nu 05:49. jag vaknade 03:44 och kunde inte somna om.   ångesten smög sej sakta på mej, svepte in mej i den som ett täcke. jag ligger helt tyst i min säng men hör hur jag skriker inuti. är det ingen som hör? det är så skarpt så de...

jag vet vad ni ser. jag vet vad ni tänker. jag vet vad ni vill säga.   eran första reaktion är att fråga, men ni sväljer orden när ni inser att ni redan vet. det är så uppenbart. så ni låtsas att ni inte såg. ni vänder blicken mot mina ögon i...

ja, jag vet, det var alldeles för längesen jag skrev. ska försöka få med allt som har hänt sen sist.   jag har blivit gumor igen.    jag var i bollnäs för någon vecka sedan på lilla ariels dop. det var jätte mysigt. busade med mitt första gud...

oj, längesen igen. men jag är ju aldrig hemma nu för tiden.   i morse när jag skulle ta min morgon cigarett, så möttes jag av något jag nästan hade glömt fanns. värme och sol.    hela jag fylldes av energi och glädje. vårkänslor. idag var det...

förlåt, men jag har inte varit hemma sen i söndags när jag skrev sist. jag har spenderat hela veckan hos mrT. eller jag har varit hem korta stunder bara, men sovit hos honom. det är så otroligt tråkigt att vara hemma. det kryper i hela min kropp....