klockan är nu 05:49.

jag vaknade 03:44 och kunde inte somna om.

ångesten smög sej sakta på mej, svepte in mej i den som ett täcke.

jag ligger helt tyst i min säng men hör hur jag skriker inuti.

är det ingen som hör? det är så skarpt så det skär i öronen. är det verkligen möjligt att det bara är jag som kan höra det?

jag vill bara öppna min mun och kräkas, få ur mej all den här skiten.

vill slita ut allt som gör ont. skrämma bort alla demoner.

jag är så trött. slut.

det gör ont i kroppen.

nu, mer än någonsin behöver jag dej. men jag vill aldrig mer skrämma bort dej.

så jag är tyst. säger ingenting.

du ska forsätta tro att allt är bra. att jag mår bra.

/trudi