jag vet vad ni ser. jag vet vad ni tänker. jag vet vad ni vill säga.

eran första reaktion är att fråga, men ni sväljer orden när ni inser att ni redan vet.

det är så uppenbart.

så ni låtsas att ni inte såg. ni vänder blicken mot mina ögon i stället, och undrar hur det är möjligt att jag kan ha gjort så.

jag som är så glad och full av liv.

om ni frågar så kommer jag att ge er ett ärligt svar.

men helt ärligt så vet jag inte om jag vill att ni ska fråga.

jag bär mina ärr, synliga så att alla kan se.

men det betyder inte att dom är djupare än era.

jag är jag. jag är den ni ser.

men jag har precis som er haft mörka stunder.

/trudi