igår fick jag äntligen  träffa den där specialisten som skulle ha kallat mej i augusti.

hon var vidrig.

jag orkar inte ens gå in på alla dumma saker som kom ur hennes mun. men jag fick ingen hjälp utav henne.

av allt jag sa till henne, mitt liv, fick hon det till att jag hellre satsar på mitt jobb än på mej själv. så jag var tydligen inte "redo" för terapi än.

jag älskar verkligen mitt jobb. jag mår bra av att jobba. men jag vet ju att om jag inte satsar på mej själv så kommer jag inte att fixa jobbet heller.

så såg inte hon det.

jag var så arg att jag ville gråta.

jag visste inte vart jag skulle ta vägen när jag gick ut där ifrån. hem fick mej bara att tänka på ångest. så jag gick omkring. försökte skaka av mej ilskan.

försökte lugna ner mej och samla ihop tankarna.

vad jag ska göra nu vet jag inte. allt känns hopplöst.

tryck undan, sopa av.

jag fokuserar på bra saker i stället. som min nya kusin.  lucas.

igår kväll åkte jag hem till mrT. han gjorde mej på mycket bättre humör. vi åt gott och myste ner oss i soffan med täcket. precis vad jag behövde.   

till sist vill jag bara välkomna mej själv in i 2000-talet. jag har slängt ner min stora klump tv i källaren och köpt en platt-tv. grattis trudi. inte en dag för sent.

/trudi

 

deniz

11 februari 2011 07:05

ge inte efter för ångesten nu! det kommer att lösa sig.

älskar dig.

http://denizfryksell.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

klockan är nu 05:49. jag vaknade 03:44 och kunde inte somna om.   ångesten smög sej sakta på mej, svepte in mej i den som ett täcke. jag ligger helt tyst i min säng men hör hur jag skriker inuti. är det ingen som hör? det är så skarpt så de...

jag vet vad ni ser. jag vet vad ni tänker. jag vet vad ni vill säga.   eran första reaktion är att fråga, men ni sväljer orden när ni inser att ni redan vet. det är så uppenbart. så ni låtsas att ni inte såg. ni vänder blicken mot mina ögon i...

ja, jag vet, det var alldeles för längesen jag skrev. ska försöka få med allt som har hänt sen sist.   jag har blivit gumor igen.    jag var i bollnäs för någon vecka sedan på lilla ariels dop. det var jätte mysigt. busade med mitt första gud...

oj, längesen igen. men jag är ju aldrig hemma nu för tiden.   i morse när jag skulle ta min morgon cigarett, så möttes jag av något jag nästan hade glömt fanns. värme och sol.    hela jag fylldes av energi och glädje. vårkänslor. idag var det...

förlåt, men jag har inte varit hemma sen i söndags när jag skrev sist. jag har spenderat hela veckan hos mrT. eller jag har varit hem korta stunder bara, men sovit hos honom. det är så otroligt tråkigt att vara hemma. det kryper i hela min kropp....