det var ingen av oss som valde livet. ingen fick bestämma hur det skulle bli.

vi fick bara tacka och ta emot. det finns nog ingenting som är mer orättvist än livet.

vi kan välja att bli bitter. dra täcket över huvudet och bara ge upp.

vi får ta den lätta vägen ut och inte göra någonting. bara vänta på att det kanske en dag blir bättre.

tillsammans med all skit som livet har att erbjuda fick vi faktiskt något mer, rätten att välja själva.

visst jag kan sitta här och tycka synd om mej själv. fortsätta tro att jag kan påverka situationen, och på så vis bli ännu mer sviken.

eller...

så tar jag den svåra vägen.

ett djupt andetag. jag får sätta i båda händerna i backen och trycka mej själv upp.

ostadiga ben blir stadiga, jag tvingar min krokiga rygg att räta på sej.

jag borstar bort skiten och tvättar mina sår.

du ska stå upp trudi. du ska stå.

du ska välja att aldrig låta någon slå ner dej.

och du ska välja kärlek.

kärleken övervinner allt.

/trudi

nu har jag sett lägenheten. den var så underbart charmig. jag blev förälskad, precis som jag trodde.

jag vågar inte riktigt slappna av än. är så rädd att det ska strula sej med något. jag brukar inte ha flyt. så det känns ovant.

men ikea kattalogen är omöjlig att låta bli.

sov hos emelie inatt. det var jätte mysigt. hade väldigt svårt att sova bara.

men det var skönt att slippa vara ensam.

nu ska jag försöka packa ihop lite.

jag älskar lägenheten och hoppas, hoppas att allt går som det ska nu.

jag behöver det tror jag.

/trudi