hur gör man då?

hur går man vidare och släpper allt?

hur plockar man upp skärvorna av det man en gång var?

hur blir man av med all frustration och ilska man känner?

jag är så arg över att det kan vara så orättvist som det är.

jag vet inte hur jag ska kunna skaka av mej det.

borde man inte tänka att "sånt är livet". jag tänker bara att det är fel. så fel att jag inte vet hur jag ska fixa det här.

jag kanske inte behöver veta. det kanske löser sej själv. vad vet jag.

i helgen ska jag packa. det känns jätte tungt. men jag måste göra det.

någon av oss har väldigt fel.

/trudi