imorgon ska jag träffa världens mest upptagna läkare.

det ända jag vill nu är att få mediciner.

min psykolog är en ynklig liten dam som gärna tycker synd om mej istället för att hjälpa mej. hon bara nickar och håller med. hon ger mej ingenting över huvud taget.

hampus sa som det var. han gav mej verklighet.

sen har vi en annan spännande person som skulle kalla mej för en utredning i augusti, henne har jag aldrig träffat eller ens pratat med.

vad hände?

om det är så här dom tänker hjälpa mej så kan dom lika gärna låta bli. jag står på exakt samma ruta som när jag fick min diagnos, för 8 månader sen. absolut ingenting har hänt. förutom att det, om möjligt, har blivit sämre.

nu måste jag få något som kan hålla mej ovanför ytan, medans jag väntar på att ni ska få tummen ur röven (förlåt mitt dåliga språk) och h j ä l p a mej på riktigt.

om dom så mycket som tänker "atarax" (totalt verkningslösa lugnande) kommer jag att vända mej någon annanstans.

jag överlever inte en till ångestattack.

wish me luck

/trudi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

klockan är nu 05:49. jag vaknade 03:44 och kunde inte somna om.   ångesten smög sej sakta på mej, svepte in mej i den som ett täcke. jag ligger helt tyst i min säng men hör hur jag skriker inuti. är det ingen som hör? det är så skarpt så de...

jag vet vad ni ser. jag vet vad ni tänker. jag vet vad ni vill säga.   eran första reaktion är att fråga, men ni sväljer orden när ni inser att ni redan vet. det är så uppenbart. så ni låtsas att ni inte såg. ni vänder blicken mot mina ögon i...

ja, jag vet, det var alldeles för längesen jag skrev. ska försöka få med allt som har hänt sen sist.   jag har blivit gumor igen.    jag var i bollnäs för någon vecka sedan på lilla ariels dop. det var jätte mysigt. busade med mitt första gud...

oj, längesen igen. men jag är ju aldrig hemma nu för tiden.   i morse när jag skulle ta min morgon cigarett, så möttes jag av något jag nästan hade glömt fanns. värme och sol.    hela jag fylldes av energi och glädje. vårkänslor. idag var det...

förlåt, men jag har inte varit hemma sen i söndags när jag skrev sist. jag har spenderat hela veckan hos mrT. eller jag har varit hem korta stunder bara, men sovit hos honom. det är så otroligt tråkigt att vara hemma. det kryper i hela min kropp....