vilken dålig dag jag har. känner mej nere och trött. samtidigt som det kryper i kroppen på mej.

jag vill göra något men orkar inte.

min kropp lyder inte. det är som att den bara faller sönder när jag kommer hem. energin går ur mej.

huvudet går på högvarv och klarar inte av att sitta stilla. sitta stilla betyder tänka, jag vill inte tänka. jag vill bara sysselsätta mej själv och glömma allt som är jobbigt. men kroppen orkar inte.

jag är fortfarande orolig. över vad vet jag inte. det känns bara som att någonting dåligt ska hända.

jag räknar verkligen ner dagarna till läkaren nu. något måste hända.

jag behöver någonting som gör mej lugn, inte bara tillfälligt utan hela tiden.

skräck och ångest hänger ständigt över mej, väntar på att få attackera. jag kan inte försvara mej. jag har inga vapen kvar.

ingenting biter längre.

jag vet ju att jag fixar det. bara så jobbigt att känna den här oron hela tiden. det spänner i hela mej.

  lilla fröken spara?

nu ska jag ta en lång dusch sen sova.

imorgon är en bra dag, som jag har väntat på halva månaden. (påfyllning på kontot...   )

den här månaden s k a jag verkligen försöka spara lite. jag tänker så varje månad, men nu är det dags.

jag har varit slösa alldeles för länge nu...

...fast beöhöver nya skor, en ny parfym, en kavaj, bra jeans, ett nytt skal till iPhone, någon härlig hudkräm, underkläder, kanske en vårjacka, lite roliga smycken......

/trudi

jag måste släppa lite på mina tag.

jag håller så hårt i saker att dom går sönder.

när dom gör det blir jag så ledsen att jag jag inte vill leva.

jag gör allt så stort. allt blir en katastrof och hela världen rasar, för vad som egentligen är dom minsta sakerna.

jag grubblar och oroar mej över hur jag tror att det ligger till. men verkligheten är ofta inte ens i närheten av vad jag trott.

inne i mej pågår ett ständigt krig. tankarna slåss och brottas med varandra. vrider på och slår knut på sej själva.

jag måste lära mej att tänka om. man får lov att bara flyta med ibland. man måste inte ha kontrol över allt och alla.

men att släppa taget är så fruktansvärt svårt.

/trudi