efter så mycket skit och piss och mörker, så lyckas man ändå hitta någon slags mening med allt.

allt börjar kännas bättre. andetagen blir lättare, leendet känns mindre falskt och stegen inte lika tunga.

det är ungefär här jag brukar slappna av. jag börjar tro att jag mår bra och glömmer för ett ögonblick mina demoner. jag vänder alla sorger och bekymmer ryggen.

det är då smällen kommer. och den kommer hårt.

i n t e den här gången.

den här gången släpper jag inte taget, hur mycket jag än vill sväva iväg och tro att jag är redo för ett "normalt" liv. jag vet att det inte är så enkelt. jag kommer att gå rakt igenom allt som är jobbigt, inte runt det.

jag har ett rent helvete att se fram emot. men lever på att jag en dag kommer att kunna vända mej om, se tillbaka, och skratta djävulen i ansiktet.

så

bring it on!

inatt somnar jag till en av mina favoriter.

till alla er som inte har sett nightmare before christmas, gör det.

fina drömmar

/trudi