ringde min psykolog idag.

känner att jag måste ta tag i det här. även om det är jobbigt så är det nog värt det.

jag måste tro det i allafall. måste tro att det blir bra.

och   jag   måste   vara   stark

idag har det varit en massa strul på jobbet. jag är helt slut.

lite panik över att min chef åker utomlands på söndag och blir borta i tre veckor.

vilket betyder att jag har allt ansvar.

jag gillar ansvar, vet inte om jag orkar med den pressen nu bara.

men jag älskar mitt jobb och vill verkligen visa att jag fixar detta.

nu blir det mys min tös.

det är skönt att du inte har något annat val än att stanna hos mej.  

en magisk natt ger jag alla er som finns hos mej nu.

ni värmer fast ni är långt borta.

/trudi

ofta när jag får ångest, får jag för mej att jag glömt en massa saker.

viktiga saker som jag måste göra. men helt glömt bort. oftast är det ingenting.

men idag har jag tagit tag i allt som jag kunde komma på.

allt för att minska min panik och stress.

idag väntar jobb hela dagen, vilket är skönt. jag slipper tänka.

meningslöst inlägg. men vad kan man förvänta sej den här tiden? jag är trött.

varför går tiden så långsamt?

jag vill ha sommar nu. det är min tid. jag mår aldrig så bra som jag gör då.

/trudi

måste bara visa hur fin min spis är.

kortet som står där var det första jag packade upp.

det är en bild av mej och mina två systrar.   

/trudi

strirrar på telefonen.

ingenting händer. den bara ligger där. alldeles tyst.

jag vill bara ta upp den och kasta den i väggen.

jag vill slå och sparka mej själv för att jag återigen tillält mej själv att hamna här.

jag vet ju att alla lämnar.

allt var bra. jag hade ordning på mitt liv. jag mådde helt okej. vilket räcker för mej.

sen låter jag mej själv bli totalt förlorad i någon annan.

någon som först lyfter mej till skyarna, för att sedan dra mej ner till marken.

nu är jag fast i min depression igen.

jag lovade mej själv att aldrig falla så långt mer.

med hjälp av kemikalier skapar jag mej nu ett "vanligt" liv.

känslorna trubbas av, musklerna får vila.

så att jag kan låtsas vara "normal" ett tag.

jag tar på mej min mask, går in i min roll och lämnar riktiga trudi hemma.

men hon väntar på mej.

hon stirrar på mej med sina döda ögon, bara väntar på att jag ska sätta mej ner och slappna av så att hon får ta över mej.

det där lilla vita pillret hjälper mej att gömma henne, så att jag kan somna.

jag förstår att jag skrämmer dej just nu. jag skrämmer mej själv också.

du har inget annat val än att dra dej undan.

monstret i mej är omöjligt att hantera. jag vill inte utsätta dej för det.

-förlåt.

he leads me to moonlight only to burn me with the sun

/trudi

jag har insett nu att jag inte fixar det här själv.

så nu ber jag om hjälp.

idag fick jag ett sug.

ett sug jag inte känt på väldigt länge.

jag tittade om jag hade extra rakblad. det hade jag.

jag tittade om jag hade plåster hemma. det hade jag.

jag tittade på min arm och valde ut ett bra ställe.

ett ställe som jag skulle kunna dölja lätt.

när jag skulle ta fram rakbladet, möttes jag av min räddning.

min spegelbild.

mina tår fyllda ögon stirrade på mej.

vad håller du på med? sa dom.

jag skakade på huvudet, hämtade min telefon och ringde en läkare.

"jag behöver hjälp nu"

det fick jag.

nu tittar jag på min arm, ser inga hemska sår. inga blödande jack.

bara en massa ärr som påminner mej om att jag är starkare än så nu.

jag har inte rätten att skada mej själv.

det är min skyldighet att be om hjälp när jag känner att jag vill göra det.

det måste finnas ett sätt, en väg ut.

/trudi

jag såg slaget komma.

det var riktat mot mitt bröst.

mina revben gick av som kvistar när dina hårda knogar mötte dem.

lungan kolapsade.

att andas var omöjligt.

jag kände hur din hand tog ett hårt tag om mitt hjärta.

för ett ögonblick stog allt stilla.

jag stirrade dej rakt i ögonen när du slet ut hjärtat.

jag föll handlöst till marken. jag blödde.

du stannade upp några sekunder och tittade på mej där jag låg.

jag trodde du skulle hjälpa mej. plocka upp mej och försöka laga mej igen.

men du vände dej bara om och gick.

dörren stängdes bakom dej för sista gången.

jag förblöder nu sakta.

med mitt hjärta i dina händer.

/trudi

/trudi

jag tänker på dej tills det gör så ont att jag inte kan andas.

du fräter mina tankar. du äter min energi.

när man har något fint. ska man våga släppa det då? tänk om det försvinner?

du vill att vi ska vänta. tid kommer att rädda oss.

men tiden förändrar. tid har alltid fått mej att glömma.

kommer jag att ha glömt dej när du är redo för mej igen?

jag är livrädd. totalt skräckslagen.

jag hittar inte ut.

jag sitter här nu, i mitt nya underbara hem. det är så ortrolig fint. allt börjar komma i ordning. var sak hittar sin plats.

men inte jag.

min plast var hos dej. 

min kropp är här. men den är tom.

/trudi