jag skäms över mej själv ibland.

hur kan man tappa kontrollen så totalt?

vem var jag, vart var jag, hur hamnade jag där.

blandningen, mina nya mediciner och alkohol var inte den bästa. katastrof.

jag skrämmer mej själv.

aldrig mer kommer jag att utsätta mej för något liknande.

jag kunde inte ens gå igår när jag vaknade. mina ben vek sej bokstavligen under mej, och jag fick hjärtklappning så fort jag rörde mej.

värst av allt är när jag ställer till det för andra.

det är det inte värt.

så igår när jag hade lovat utgång med angelica fick jag vara nyter.

det fina är att jag hade jätte kul.

nykter får det bli, så länge jag äter dom här medicinerna i alla fall.

idag mår jag lite bättre och har jobbat.

nu hoppas jag bara att allt löser sej. det skulle vara så otroligt tråkigt om det inte gjorde det.

to err is human, to forgive is divine.

/trudi