varför?

så fort jag slappnar av slår det till. när jag tror att jag är på väg åt rätt håll så vänder det.

vill jag inte bli bra? varför ska jag hela tiden straffa mej själv?

jag förstör ju bara för mej själv.

det som skrämmer mej mest är att jag inte känner någonting. ingenting alls. jag beter mej illa mot mej själv och sen måste jag skratta bort det. inga tårar. bara tomt.

nu måste jag fokusera. jag kan inte slappna av nu. jag måste hålla huvudet ovanför ytan hela tiden.

jag vet ju vart jag vill. vart jag ska. men vet inte hur jag ska ta mej dit.

ett andetag i taget. ingenting behöver gå fort.

jag har tid.

förlåt trudi, jag ska försöka ännu mer.

puss

/trudi