jag är en lite rosen knopp... har varit alldeles för länge.

jag vill slå ut. blomma och vara allt det som jag var menad att vara.

men det går inte så länge jag är fast här, så länge jag lever för någon annan, så länge jag väntar på något som jag kanske aldrig kommer at få.

det försvinner bara en massa tid. min tid.

den kommer aldrig tillbaka. ändå kastar jag bara bort den. som att den inte var värd något. jag försöker till och med att få den att försvinna.

nu måste jag ta tag idet här. något måste hända nu.

jag exploderar snart, för jag är fylld med liv.

liv som jag stängt in för länge. nu måste det ut. jag kan inte vänta mer.

låter det virrigt? det är det också.

jag har svårt att fokusera tankarna. jag kan inte tänka på en sak för länge, så allt blir osammanhängande.

varför lät jag dej hålla mej tillbaka? hur kunde jag vara så dum?

/trudi