-nu?! jag kan stanna till sju i alla fall.

klockan var då strax före fem och jag fick panik bara av att tänka på att gå hem tidigare.

-du kan stanna till sex, sen måste du gå.

tankarna snurrade i huvudet. vad ska jag göra hemma så tidigt? jag kommer bara att bli rastlös, galen, panikslagen, få ångest och dö.  

med tunga steg lämnade jag mitt älskade jobb.

nu ligger jag i sängen, varken galen eller död. så det kan bli.

 okej, lite galen är jag, men det är normalt. det är så jag är. älska eller hata.

pratade med mr t idag. det gick bra. får alltid lite panik när jag pratar med honom, men det går över fort. jag brukar se till att samtalet slutar bra, så att jag inte ska må dåligt. istället får jag känna mej lite stolt som inte grät och skrek i örat på honom.

han är fin. hoppas att han inser det någon gång bara.

nu mina fina ska jag titta på monsters inc, eller rättare sagt, somna till monsters inc.

jag måste bara säga en sak till.

tittade på ett youtube klipp igår. det var en bild på mona lisa. den var helt still men kom närmare och närmare.

sen blev hennes ansikte till ett vidrigt monster som skrek!

jag blev så rädd att jag skakade, och nästan grät.

jad tror till och med att jag pep fram ett "mamma", och drog täcket över huvudet.

dumma människor som luras på det viset. smisk ska ni ha!

nu får det vara nog.

fina drömmar till alla fina kvinnor på kvinnonatten, och en blöt puss till min gudson på fem-årsdagen.

/trudi

en konstig underbar känsla har tagit över min kropp idag.

jag är glad.

jag är förbannad på mej själv som lät det gå så långt. jag skulle ha sprungit därifrån för länge sedan. jag har slösat så mycket tid på någon som inte förtjänar det.

jag ger allt av mej själv. jag älskar av hela mitt hjärta. jag begär inte ens någonting tillbaka. bara låt mej överösa med kärlek. ta emot den.

du vet nog inte vad du hade.

men

eftersom att jag har ett hjärta av guld, kan jag förstå varför folk försöker slita ut det. krossa det och ta det ifrån mej.

ni som har turen att ha mej i erat liv ska uppskatta mej, så som jag uppskattar er.

ni ska älska mej så gränslöst som jag älskar er.

/trudi

jag är så dum.

hur kunde jag tro att du skulle sakna mej?

det är klart att du trivs.

det vattnas i mina ögon och det klumpar sej i halsen. det var så längesen jag grät.

jag hade glömt hur ont det gör.

jag vill inte vänta mer. jag orkar inte.

/trudi

jag mår så fruktansvärt dåligt.

jag vet att det inte syns. men det känns.

det är som att jag skulle vara vaken under en operation, och känna allt, utan att kunna röra mej eller skrika.

vidriga tankar borrar sej in i mitt huvud. tankar som aldrig skulle bli handlingar, men dom skrämmer mej ändå.

allt vasst ropar på mej, vill ta sej in i min hud. men något stoppar mej. den där förlamande känslan gör att jag inte kan.

jag vaknar på nätterna av att jag kallsvättas, allt vidrigt tar över mina drömmar.

allt är bara svart, monster, blod, vilse, död, panik, och en total känsla av skräck.

jag måste ringa H. han kanske kan hjälpa mej att bygga upp ett liv igen.

ett riktigt liv, med riktiga känslor och riktig lycka.

jag känner mej helt värdelös.

/trudi